Två vägar. Ett resultat.

När blir ett material en produkt – och när blir det avfall?

Det avgörs inte i första hand av materialet, utan av beställarens avsikt – och där förlorar vi systematiskt värde.

👉 Vill du att materialet ska fortsätta nyttjas behandlas det som en produkt.
👉 Vill du bli av med det klassas det som avfall – trots att det i många fall är exakt samma material.

Och ändå läggs mycket tid på End-of-Waste, dvs på att försöka göra avfall till produkt igen. Men är inte det i grunden ett ganska ineffektivt systemtänk?

Vi accepterar först att värde försvinner genom att definiera material som avfall – med allt vad det innebär i form av regelverk, mellanhänder och kostnader – för att därefter lägga tid, resurser och innovation på att återkvalificera det tillbaka till något det i praktiken redan var.

Den mer obekväma frågan blir då: är det verkligen materialen som är problemet – eller hur vi väljer att klassificera dem? Och om avsikten faktiskt är avgörande, varför pratar vi inte mer om hur ett restmaterial bör hanteras från början?

Collecct är beredda att utmana hur man bör se på restmaterial. Vill du gå i produktspåret eller i avfallsspåret?

Hör av dig så tar vi diskussionen.